Imorse när min väckarklocka ringde vaknade jag ur djup sömn. Det var såklart obeskrivligt tungt att gå upp eftersom jag sov så djup. Men så fort jag kvicknat till lite blev jag överlycklig. Jag har inte lyckas sova riktigt djupt på flera månader. Det har varit så mycket förväntan och pirr i kroppen som nu har övergått i ett behagligt lugn. Jag känner mig återigen utsövd och i någon slags balans. Fy fan vad skönt! När bitarna faller på plats för en stund, det är ljuvligt. Sen får de gärna skakas om igen om bjuda på nya utmaningar. Jag älskar fjärilar i magen men också att få sova en tung och drömlös sömn emellanåt är magi.
När jag slängt ner alla mina prylar i min resväska (ja jag packar sällan. Jag tar istället en för stor resväska så jag bara kan lägga ner allt där utan att pussla. Mycket bekvämt. Tips för alla som hatar att packa.) så låste jag in väskan på hotellet och gick hem till min vän Louise som bor ett stenkast från centralen.
Vi har bara setts en handfull gånger men klickade från första minuten, lite som vänskaplig ”kärlek vid första ögonkastet”. Louise är en fantastisk matstylist och fotograf och i morse hade hon dukat upp en ljuvlig fruktsallad med mynta och passionsfrukt som vi avnjöt på hennes balkong. Vi satt i bara linne och svettades. Alltså 15 september och man smälter bort i solen. Ljuuuuuuvligt!
Förstå lyckan i att få sitta ostört i två timmar och prata med en rolig, varm, smart och vacker kvinna. Det är så sällan man verkligen tar sig tiden att umgås och bara vara med en vän. Jag är så tacksam över att Louise och min väg korsades i våras och att vi båda är som vi är så vi snabbt har gått från främlingar till vänner på bara några få dejter <3 Länge leve kärleken! Hoppas ni har en underbar kväll och en fin vän att dela den med. Vänskap (och god mat) är lixom allt.
