Nu börjar jag tröttna på mitt eget tjat om flyttkartongerna men alltså hur kan det inte ta slut? Insåg idag att jag kanske behöver ha tålamod fram till sommaren innan allt är helt i sin ordning här hemma. Men så får det vara måste bra hitta lugnet i det. Ska ju bo här kanske hela livet så det är ju ingen brådska egentligen men ändå.
På måndag lämnar jag nycklarna till lägenheten. Det ska faktiskt bli skönt om än lite sorgligt.
I morse fick jag en hjärtformad bakelse och kaffe på sängen. Det gjorde mig väldigt glad. Hur töntigt det än är med den här dagen så är jag väldigt glad att min kille väljer att göra en sån sak. Det är mycket härligare än alternativet ingenting.
Han gör mig väldigt lycklig, han är verkligen utan tvekan det bästa som hänt mig.
