Tjurruset 2016 gick av stapeln igår ute vid flottsbro. Jag sprang det här skitiga loppet även förra året med min kompis Linda. Samma tanke for genom mitt huvud då som nu. Varför betalar jag pengar för att utsätta mig för det här genomvidriga loppet? Det är verkligen jobbigt från första till sista sekunden. Jag läste Terese inlägg härom dagen om att hon inte lockas av tjurruset och då tänkte jag bara ”varför varför varför har jag anmält mig till det här, igen?!”. Men något speciellt är det, och jag är inte ensam om att tycka det. Över 9000 anmälda och fler tjejer än killar som springer just det här loppet skriver Terese.
Loppet igår var i supervackra omgivningar, men det gick inte att njuta av utsikten. Jag hade maxpuls nästan alla 10 km. Loppet starar med att man ska upp för skidbaken som är 400 m lång och 100 höjdmeter hög. Det var brutalt jobbigt. Jag sprang kanske 25 m sen fick jag gå och kunde knappt andas ändå.
Sen var det upp och ner för backar i skogen i 6,5 km. Rötter, vassa stenar, läskiga stup och stekande sol. När solen ligger på är det väldigt påfrestande att springa och behöva ha koll på var man sätter ner fötterna. Kändes som att huvudet kokade. Så när vi efter 7 km skulle springa rakt ner i albysjön och gå med vatten upp till midjan i flera minuter kändes det så skönt att kylas av och få ner pulsen. Sen följde återigen backar, backar och backar. Sista hindret var att simma genom 300 meter i ett stinkande träsk med svart lersörja. Sen fick jag springa i mål. Den känsla, att överleva. Här är en film på när jag springer in i mål. Helt slut.
Efter loppet så åkte jag hem, slängde alla kläder i tvättmaskinen, tog en lång varm dusch och bjöd över min kompis Sabina på middag. Italienska köttbullar i tomatsås, med pasta och massor av parmesan. Så gott!
Idag har jag träningsvärk i axlarna (troligtvis för att jag spände mig hela tiden pga rädsla över att ramla) och blåmärken på benen. Gillar du att springa och utmana dig själv till max rekommenderar jag verkligen Tjurruset. Det är helt galet man är rädd, skrattar och nästan gråter om vart annat och sen mår man så obeskrivligt bra efteråt.
Idag ska jag baka massor av julgodis till en matfotografering och spela in ett avsnitt av matpoden. Älskar att gårdagen är avklarad och att det är 1 år tills nästa gång 🙂