I fredags var det alltså dags för Guldknappen 2016. Jag tycker det är så kul att få klä upp sig till tänderna och gå på gala. I fredags var det dock högst svettigt att bli klar i tid och jag fick verkligen göra många saker samtidigt för att hinna, ni ser förberedelserna här.
När jag väl kom till grand möttes jag av min underbara väninna Edit och hennes smittande energi, många selfies blev det innan vi slog oss ner vid vårt bord. Dukningen var magisk! Linnedukar, blommor och massor av guld. Spegelsalen på grand måste vara Sveriges bästa festlokal. Det är som att sitta i ett sagoslott. Om jag som barn med alla mina prinsessdrömmar får gå på en sån här gala en kväll hade jag trott att det inte var sant. Det är verkligen magiskt vackert.
Jag var i vanlig ordning hungrig som en varg och jättenyfiken på maten.
Menyn såg minst sagt lovande ut och vinerna som serverades är några av mina favoriter, det här bådade väldigt gott!
Förrätten får både ris och ros. Terrinen på sparris och färskpotatis föll inte mig i smaken, det blir alltid konstigt tycker jag när mat ska omslutas i kall gele. Jag hade hellre bara fått sparrisen och potatisen bara kokt, kall eller varm spelar ingen roll. Förstår att det är svårt med varm förrätt till så många gäster. Löken, betorna och citronkrämen var helt perfekta ihop. Jag skulle kunnat äta bara det faktiskt, hur gott som helst!
Varmrätten var helt perfekt. Gös med hollandaise, sparris morötter och min favorit dillslungad färskpotatis. Hjälp vad gott! Jag länsade fatet. Och även om ni som ser den här bilden tycker att jag tagit rikligt med hollandaise kan jag berätta att jag la på lika mycket till och ännu fler potatisar. Alltså finns det något bättre än färskpotatis med smör (hollandaise är ju nästan bara smör fast i en tjusigare kostym)?
Desserten var inte tråkig den heller. Ett överdådigt godisbord. Det fanns allt från smågodis som tefat och colaflaskor till läckra små deesserter och frukt. Jag hade dock siktet inställt på en enda grej. Nämligen något som är så gott att jag aldrig tröttnat på dom trots att jag genom mina 27 år tryck i mig en och annan så att säga.
Ja precis, de som tornar högst upp där på fatet. Jag hann få i mig två stycken. Under de få minuterna vi stod där och små snackade med fantastiska Elaine Eksvärd som delade min kärlek till cocosbollar.
Så kort och gott, Guldknappen galan får med beröm godkänt för maten. Jag är riktigt imponerad över att var så gott och serverades till alla gäster samtidigt. Det ligger mycket logistik bakom. Servicen var också tipp topp, vilket är extremt viktigt för helhetsupplevelsen. Tack DV, Grand hotel och alla inblandade för en magisk kväll!
